Hej alla fans!
Long time no see.
Än finns det hopp för mänskligheten. Efter många turer har jag äntligen fått en ny dator. Den är astrimmad och går skitfort. Kanske i 320. Köp aldrig en dator av DELL. Moa säger: DELL suger. De som jobbar på DELL är nötter. Glöm aldrig det.
Minns knappt hur jag brukade blogga, det är ändå fyra månader sedan senast. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Status på mig?
Grim.
Närmar mig den magiska 10-kilosgränsen. Vägde in på 9400 g förra veckan. 73 cm lång. Pappa säger att jag är en knubbis, men ändå skitsnygg.
Skulle vara på tok för jobbigt att berätta om allt jag varit med om sedan juni. Pallar inte någon längre redogörelse. Titta på alla fina bilder istället. Lovar dock att blogga mer frekvent i vinter. På heders. Inga ljugarkors.
På självaste nationaldagen blev jag döpt. Då fick jag ett namn + vatten på frisyren. Och jag blev medlem i kyrkans klubb. Det var roligt. Jag fick heta Moa även efter dopet. Moster Sarah är min gudmor. Fidde är min gudfar. Det var roligt med dop.
Japp. Nydöpt och vacker.Men då mitt i allt, stormade morsan o farsan fram till altaret och gav varandra ringar och plötsligt var det inte längre bara jag som fick uppmärksamhet. Dom skulle visst gifta sig på min dopdag också. Fast det var hemligt och ingen visste om det förrutom prällen, och gissa om släktingarna gapade stort i kyrkobänkarna.
Det var så vackert att jag själv nästan fällde en tår. Därefter följde en grymt trevlig fest i Mo med käk och dans långt in på småtimmarna. Ja! nog om det, vad hände sen. Midsommar tror jag visst.Midsommar firade jag med morsan, farsan och Hanna på berget i Stockholm. Det var attans trevligt. Det åts sill och grillades på balkongen och jag fick vara med nästan hela kvällen.
Någon vecka efter midsommar packade morsan och farsan in mig i bilen och vi drog söderut. Först var vi i Mo, sen i Halmstad, sen i Björboholm, sen i Halmstad, sen i Björboholm, sen i Halmstad...sen...tja...ni fattar, det var ett himla resande fram och tillbaka, hit och dit. Men det var trevligt som farbror Fidde brukar säga. Här är ett axplock bilder.
I Frösakull var det skönt. På morgonen fick man alltid åka vagn med farmor, farfar o vargen. Alltså, det var ju bara jag som åkte i vagnen...ni fattar. Man behövde inte ens byta om från pyjamas. Det var toppen!
Äntligen blev jag stor nog att smaka på riktig mat....potatis!
Kusin Henrys dop.
Nej oroa er inte, det är inte morsan som testat sitt nya läppstift på mig, det är ju bara jag som käkat blåbär ju.
Sen åkte vi flygmaskin till England. Där fick man gå på bröllop och jag fick träffa min morfar för första gången. Han bor nämligen där. Alltså i England, inte på bröllopet. På bröllopet fick jag mer uppmärksamhet än brudparet!
Sen drog morsan o jag till Mo igen med Kusin Henry o faster Sofie för att vakta vargen en vecka medan farmor o farfar var bortresta.
Henry och jag bildade en egen klubb. En hemlig klubb. Grötklubben.
