Självklart blev vi sena till kalaset. Kan ha att göra med mina sporadiska och tillika akuta mat- och pruttbehov. Kl 20.00 var vi ändå på plats.
Himla trevlig fest alltså. Johanna välkommnade med kramar och ett vamt leende. Martin var inte sämre, utan emottog oss med sill och rackabajsare. Helt klart bra service, kan tänka mig ytterligare besök. Och käket! Got damn. Snacks och kanapéer så långt mina bäbisögon kunde se. Martin måste ha det förspänt.
Vågade inte hänga med alltför många människor på en gång, så jag å mamma slog camp i sovrummet. Här ser ni Martina (hon verkar vara på alla fester), mamma och jag:
Jovars, det var många människor där. Kolla här, min nyfunne ungerska vän Tomas var där också, hårigare än nånsin: 
Tomas fick hålla mig. Han sa att det kändes som att hålla en hummer. Vafan. Hummer? *knips knips* på dig själv, gubbe.En ny bekantskapelse: Daniel - ni vet han från Amsterdam som tycker att jag är snygg. Han flög in bara för att träffa mig, inte alls för guldäggsgalan som vissa påstod. Han var snäll, lekte lite med mig. Han var lika hårig som Tomas. Här ser ni honom till vänster. Big-Jake (till höger) kom med på bilden också, liksom 0,3kvm av Lasses fyllefejs:
Och så där höll de på. Människor överallt. Gudfar Fidde har tagit sitt nya epitet på lite för stort allvar. Ger intryck av att ha missuppfattat sitt uppdrag, tjatade bitvis om att vi skulle be tillsammans. Ett tag trodde jag ragnarök stundade, men det var liksom bara Fidde som tyckte vi skulle be en bön. Jag gjorde ett halvhjärtat försök för att få tyst på gubben: 
Moa judges; juste fest, fina viner, grym mat. Lyckades inte förmå pappa att fota födelsedagsbarnet herself, sorry, my bad hälsar han. Styrde kosan hemåt vid 23-tiden, längre än så får vi bäbsiar absolut inte hänga på fester.Adjöken
// Moa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar