söndag 30 mars 2008

2008-03-30 Day 18: Them shoes

Söndag igen. Suck me sideways. Tråkigt med söndagar. Har mest legat och degat på en mjuk kudde idag. Vaknade vid sju-tiden i morse. Hungrig som en gam. Klämde säkert cirka 80 ml mjölk till frulle. Sov därefter vidare i min lift (en del av bugattin för er som inte vet).

Efter lunch i fredags åkte mormor & Co hem till Gööötet igen. Gööötet är en stad som nästan ligger i Kina, typ där landet Mo ligger. Varför ska all släkt bo på andra sidan jorden. Dumheter asså. I fredags fick jag träffa min bonusmorfar Roffe (ni vet han som är kapten på den där fläskiga båten) också. Han trillade in med en cola i näven och var förstås sugen på att få träffa mig. Jag tror inte på att Rolf inspekterar byggen. Jag tror att han sjörövar på dagarna. Han har lovat att jag ska få låna båten i sommar. Jag ska ha den nere vid kajen, köra ikapp med Ekan och hans skorv. Hur som haver, så här ser det ut när jag å Roffe hänger:
I eftermiddags tog mamma & pappa mig på en tur i gamla Årsta, mer kreativt än så blev det inte idag. Såg en röd buss + två fyllon. Barre ringde när jag var ute. Han är kompis med min pappa. Han har förlovat sig med en tant i helgen. Moa saluterar och undrar när storken kommer.

Tidigare i helgen då?

Jovars, jag var ju på kalas i fredags. Gudfar Fredrik blev utsatt (eller ärad) för en överraskningsfest av fru tant Martina. Och jag var självklart där. Har aldrig sett så många människor på så liten yta. Säkert 100 pers i deras lägenhet. Min gudfar måste va sjukt poppis som har så många kompisar. Alla ville morsa på mig. Träffade en del folk som jag bara hört talas om ryktesvägen tidigare. Burken var där. Han var inte alls rund som en burk, han såg högst mänsklig ut. Jake the streck var fetare än vad jag trott. Nissebandet var bara en (?) person, alltså inte en orkester.
Skumt. Major'n var lika hårig som befarat. Drog några bärs och lite skumpa, sen åkte jag, mamma & pappa hem till berget igen. Tar på krafterna att gå på kändisfester.

Igår gjorde jag inte möe. Ett besök dock; Anders & Julia. Tror jag gillade dem. Anders har en bil som går skitfort och pillar med klippdockor på dagarna. Udda sysselsättningar, men de tilltalar onekligen mig. Julia borrar tydligen i folk. Morbid tjej, men vi kom himla bra överens ändå. Jag fick ett par heta boots av dem:
Kanske en 9-10 nummer för stora, men jag kommer att vara tuffaste bäbsien på byn så snart mina fossingar har växt till sig. Feta, eller hur? Svarta med en döskalle på, helt i min smak.Här håller Anders mig.

Sayonara,

// Moa

fredag 28 mars 2008

2008-03-28 Day 16: Grattis gudfar Fidde, 80 år idag

Idag uppmärksammar lifebymoa gudfar Fredrik Josefsson som går i pension efter 30 hårda år. Jag lovar att uppvakta med en påse nötter på hemmet.Gubbe. Jag tårtar dig i helgen!

MVH

Moa

2008-03-27 Day 15: Att hålla föräldrar vakna

Haj dö!

Idag har varit en intensiv dag. Mormor Iréne, morbror Robin & moster Sarah kom ju efter midnatt. Under natten vet jag inte vad som hände, men dude, shit va hungrig jag var. Det var liksom ingen botten i mig. Mamma sponsrade med bröstmjölk i bibliska mängder. Farsan fick värma på bröstmjölksersättning som om det inte fanns en morgondag. Inget hjälpte, jag var hungrig hela natten. Och på morgonen. Och på förmiddagen. Morsan såg fett med trött ut. Men hey, a woman gotta eat, right?

Vi lyckades ändå ta oss ut på en prommis efter lunch. Jag åkte i bugattin, resten av gänget fick ta sig runt för egen maskin. Moster Sarah körde mig en bit, liksom morbror Robin. Kolla här; hela vårt entourage:
Trots att jag varit lite barsk mot morsan och hållt henne uppe i 24 timmar så hade hon ork att veva ihop en en moakaka på eftermiddagen:På kvällen stod softning på schemat. Mormor och moster la en fisk i ugnen. När fisken varit inne i den varma lådan så blev den mat, ungefär som när jag lagade lammstek i påskas. Ahh... mat i ugn. Det gillar Moa. Moster Sarah hade lite för bråttom när hon fixade med en grönsak, så hon skar nästan av hela handen. Tur för henne att mormor Iréne kan det här med att plåstra ihop folk, annars var nog en amputation nära till hands.

Imån vet jag inte vad som händer. De här goa göteborgarna ska åka hem, det är trist. Fast jag ska till Göteborg och kolla på speedway med farfar snart, så då kan jag passa på att hänga med dem igen.

Imorgon ska pappa börja jobba på Volkswagen igen. Han säger att han redan saknar mig.

Allibatcho //

Moa

2008-03-26 Day 14: Forts... Meet the O'Briens

Tänk dig följande: Du har haft en hård dag. Du har hållt låda hela dagen. Ätit. Pruttat. Ätit. Dansat. Gapat lite. All bröstmjölk under dagen har gjort dig sjukt dåsig. Klockan börjar närma sig midnatt och du har precis glidit ner i din allra softaste pyjamas. Du ligger skönt, tankarna börjar skingra sig. Ögonen börjar bli tunga som 5-kilos hantlar. Zzzz. Ett lamm. Zzzz... två lamm... Åhh.. astrimmade Ford Mustanger... Zzzz... 37 lamm.

Och då.

Någon sniffar på dina tår. Ehh what? Du öppnar korpgluggarna. Mitt framför dig ser du tre par stora ögon, stora som välbakade pizzor stirrandes på dig. Vem har ätit glo-soppa? Vem eller vilka tillhör dessa ögon? Jag gjorde en snabb analys. Funderade på att ropa på Mr Bigfoot, han har ju trots allt 15 tigrars styrka och rör sig snabbare än blixten. Var jag dödens? Närå. Ganska fort gjorde jag bedömningen att alla ögon såg för snälla ut för att tillhöra monsters. Chill, Moa, chill tänkte jag. We are cool. Det måste vara O'Briens som anlänt. Omisskänligen, så måste det vara. Hela bunten har ju samma fejja som jag själv.
Ungefär så här såg det ut:
Kolla, moster Sarah försöker röka min fot.

Efter en resa som får apolloprojektet att framstå som en promenad i parken var de äntligen kommna från Göteborg. Klockan var efter midnatt, så jag har bara små minnesfragment från mötet. Jag sov lite kort i mormors knä:
Sen var jag tvungen att sova. Det är ju en dag imorgon också. Moa trött. Morbror Robin har lovat att jag ska få åka skitfort i vagnen imorgon. Nu Moa sova. Hej då.

onsdag 26 mars 2008

Mellanstick 3: Jag är ett personnummer

Stoppa pressarna!

Jag har fått ett personnummer! Vad det nu innebär. Pappa försökte förklara för mig vad sifrorna betyder, men det gick bara in å ut, så att säga.

Mer nyheter: Jag har fått ett mellannamn.

Moa Rose Sveningsson.

Min mammas farmor heter Rose och det tyckte mamma & pappa passade. Gammelfarmor är en kruttant utöver det vanliga, henne vill jag träffa snarast.

2008-03-26 Day 14: Hulk is back

Jag har känt det ett par dagar nu, men idag fick jag äntligen papper på det. Nu är jag hulken. 3370g. Värsta biffen ju. Plus 45 g sedan födseln.

Jag har alltså varit på BVC idag igen. Har fått en egen bvc-sköterska som heter Christina. Hon verkar snäll. Hon kollade min navelstump idag. Hon har ett kors runt halsen, så hon måste vara någon form av ghetto-hip-hopare. Jag ska höra med henne. Isf kan jag spela mina senaste beats jag har satt ihop nästa gång jag åker dit. Ghetto nurse.

Alltså; 3370g och 52 stöddiga cm. Fortsätter jag växa med knappt 2 cm per vecka så är jag 130 cm till nyår. Det låter perfa.


Senaste dagarna haf jag inte gjort så mycket. Hade en del sovning att ta igen efter påsken. Bilderna nedan sammanfattar verksamheten på berget. Mamma har varit trött också. Jag gillar att ligga och snarka ikapp med henne.
Här sover jag helt utslagen på pappas mage. Mjukt & skönt, inget sixpack ivägen:
Och här sover jag och mamma middag igen. Inte helt olika va? Gött att sova. Sovning är brau.
Nu ska jag gå och ladda med mer sovning. Måste vara fräsch inatt. Mormor Iréne, moster Sarah och morbror Robin kommer sent ikväll. Fatta att jag längtat, det kommer bli grymt att träffa dem. Robin babblade om att vi skulle ut med finlandsfärjan imorgon, men det tror jag inte på. Stillsamt samkväm på berget låter bättre. Avrapporterar mer imorgon eller på fredag.

Fridens,

Moa

måndag 24 mars 2008

2008-03-23 Day 11: Meet the Sveningssons

Åsså var det påskdagen. Mer lamm, anyone?

Ingen bra intro på dagen. Bad news. Kusin Henry ringde och sjukanmälde sig. Förkyld. Verdammt. Dock; inget ont som har något gott med sig. Henry berättade att han läst min blogg och att han gärna vill bidra till dess fortsatta utveckling. Så Henry kommer med största sannolikhet att dyka upp som gästk
rönikör den kommande månaden. Nice.

Men smålänningarna fejsade i alla fall. Farmor och farfar dundrade in vid lunchtid. Sita schäfer kom ockå. Kändes bra från minut ett. Farmor su
rrade runt mig som en humla och var snabb på att plocka upp mig. Bra, fast tag. La mig proffsigt lite över bröstet. Där satt jag som en fläskläpp. Farfar, däremot, var... vad ska vi säga... lite ringrostig? Jag tror att det var länge sedan farfar lattjade med bäbisar. Axlarna över huvudet:
Men sen fick gubben till det och vi blev buddies for life. Lite mer relaxad, right?
Jycken då?
Kein problem, jag inte rädd. Jag tuff bäbis. Moa modig. Moa staaaark. Ropade på henne, "öh kom hit få ja morsa på're". Sita hade en stor nos. Sita var snäll:
På kvällen vevade jag ihop en ny lammstek. Gick på rutin. Efter maten satt vi och skrålade en stund. Jag drog några stories om bulten & syltan. Rundsmörjning med ett par-tre carlsberg hof. Middagarna går inte av för hackor på berget.

Runt 22-tiden kom John Blund och hälsade på. Jag pallade inte mer. All mat, dryck & häng hade satt sina spår. Plockade ihop mina pinaler och anmälde mitt intresse för sovning. Orkade inte ens resa mig från bordet, farmor fick hjälpa mig till sängen. Ridå. Kanske lite ohyfsat.

zzzzzz.....

// Moa