Ingen bra intro på dagen. Bad news. Kusin Henry ringde och sjukanmälde sig. Förkyld. Verdammt. Dock; inget ont som har något gott med sig. Henry berättade att han läst min blogg och att han gärna vill bidra till dess fortsatta utveckling. Så Henry kommer med största sannolikhet att dyka upp som gästkrönikör den kommande månaden. Nice.
Men smålänningarna fejsade i alla fall. Farmor och farfar dundrade in vid lunchtid. Sita schäfer kom ockå. Kändes bra från minut ett. Farmor surrade runt mig som en humla och var snabb på att plocka upp mig. Bra, fast tag. La mig proffsigt lite över bröstet. Där satt jag som en fläskläpp. Farfar, däremot, var... vad ska vi säga... lite ringrostig? Jag tror att det var länge sedan farfar lattjade med bäbisar. Axlarna över huvudet:
Men sen fick gubben till det och vi blev buddies for life. Lite mer relaxad, right?
Jycken då?Kein problem, jag inte rädd. Jag tuff bäbis. Moa modig. Moa staaaark. Ropade på henne, "öh kom hit få ja morsa på're". Sita hade en stor nos. Sita var snäll:
På kvällen vevade jag ihop en ny lammstek. Gick på rutin. Efter maten satt vi och skrålade en stund. Jag drog några stories om bulten & syltan. Rundsmörjning med ett par-tre carlsberg hof. Middagarna går inte av för hackor på berget.Runt 22-tiden kom John Blund och hälsade på. Jag pallade inte mer. All mat, dryck & häng hade satt sina spår. Plockade ihop mina pinaler och anmälde mitt intresse för sovning. Orkade inte ens resa mig från bordet, farmor fick hjälpa mig till sängen. Ridå. Kanske lite ohyfsat.
zzzzzz.....
// Moa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar