2008-03-26 Day 14: Forts... Meet the O'Briens

Tänk dig följande: Du har haft en hård dag. Du har hållt låda hela dagen. Ätit. Pruttat. Ätit. Dansat. Gapat lite. All bröstmjölk under dagen har gjort dig sjukt dåsig. Klockan börjar närma sig midnatt och du har precis glidit ner i din allra softaste pyjamas. Du ligger skönt, tankarna börjar skingra sig. Ögonen börjar bli tunga som 5-kilos hantlar. Zzzz. Ett lamm. Zzzz... två lamm... Åhh.. astrimmade Ford Mustanger... Zzzz... 37 lamm.

Och då.

Någon sniffar på dina tår. Ehh what? Du öppnar korpgluggarna. Mitt framför dig ser du tre par stora ögon, stora som välbakade pizzor stirrandes på dig. Vem har ätit glo-soppa? Vem eller vilka tillhör dessa ögon? Jag gjorde en snabb analys. Funderade på att ropa på Mr Bigfoot, han har ju trots allt 15 tigrars styrka och rör sig snabbare än blixten. Var jag dödens? Närå. Ganska fort gjorde jag bedömningen att alla ögon såg för snälla ut för att tillhöra monsters. Chill, Moa, chill tänkte jag. We are cool. Det måste vara O'Briens som anlänt. Omisskänligen, så måste det vara. Hela bunten har ju samma fejja som jag själv.
Ungefär så här såg det ut:
Kolla, moster Sarah försöker röka min fot.

Efter en resa som får apolloprojektet att framstå som en promenad i parken var de äntligen kommna från Göteborg. Klockan var efter midnatt, så jag har bara små minnesfragment från mötet. Jag sov lite kort i mormors knä: Sen var jag tvungen att sova. Det är ju en dag imorgon också. Moa trött. Morbror Robin har lovat att jag ska få åka skitfort i vagnen imorgon. Nu Moa sova. Hej då.