Träffade en annan bäbis. Han hade skitmycket hår på huvvet och förde ett jäkla oväsen tidvis. Man behöver ju inte gallskrika för att få käk, det räcker att göra som jag, typ gnissla lite som en gammal dörr, så fattar ju föräldrarna. Iaf mina.
Just! Det var ju läkarundersökning på dag tre. Träffade en tant som kollade upp mig, tog mått & vikt etc.Plötsligt sa tanten; jaha, då ska vi se om du kan ta några steg. Jag hoppade till. What, steg, mina ben är ju som överkokta sparris fortfarande, tänkte jag. Sen satsade jag. Släng dig i väggen Sanna Kallur, kolla här va. Tog några grymma kliv i luften. Jag tyckte det såg skitbra ut, men tant doktor bara garvade. Dumma tant. Jag kan visst kuta.
Jag springer brau.
Sen visade jag tant doktor mitt senaste trick: "grodan". Ja sa, får se om du klarar detta då. Då blev hon tyst. Bullseye! Grodan äger. Jag är grym. 1-0 till Moa vs tant. Sucker!
På kvällen chillade vi. Pappa och jag gick igenom lite huskataloger, kollade på skisser å så. Ute i matsalen var det ett jävla liv. 10 bäbisar med päron, dvs 30 pers som hade den dåliga smaken att kolla på melodifestivalen mitt i natten när jag skulle ha kvalitetstid med pappa och hans huskataloger. Ganska risigt med melodifestival tycker jag. Fast det fanns ett undantag. Två flintskalliga gubbar som såg likadana ut (asså två pajasar). Bröderna Rongedal, haha vilka kostiga gubbar. Jag älskar ironiska människor. Dom hejade jag på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar